Sommaren i city
Nu var det längesen jag skrev. Jag tänker inte ursäkta mig men
Jag tänkte på en sak idag, nämligen att jag faktiskt förstå folk som blir
Nästa vecka ska jag försöka slappna av med lite Pridefestival och lite
Det var allt för idag.
förklaringen är att jag helt enkelt inte haft nåt liv de senaste veckorna.
Jag jobbar, äter, sover. De dagarna jag är ledig äter och sover jag i
princip bara. haha. Och kollar på ett och annat seinfeld-avsnitt. Den
senaste veckan har jag även, såklart, ägnat åt diverse internet-klipp
om attentaten i norge vilket även det har tagit sin tid och energi.
Det har blivit mycket tårar. Det som har hänt är ofattbart, och när
såna stora saker händer, precis som när min farmor dog också (vilket
var ofantligt stort och hemskt för mig), så skärmar jag av litegrann.
Låter allt annat flyta på, bryr mig inte i det.
De senaste dagarna har jag dock satt igång lite smått med
De senaste dagarna har jag dock satt igång lite smått med
omtenta-plugget vilket betyder att jag har ännu mindre liv.
Jag har oftast avstängd mobil, pga antingen jobbet eller pluggandet,
så vill ni komma i kontakt med mig är det nog bäst att smsa, så ringer
jag när jag har tid. (Om tre veckor är jag back on track igen, stå ut
kära vänner jag har inte glömt er ;))
Förra veckan var jag i finland. Det var kul, har inte varit där på fem
Förra veckan var jag i finland. Det var kul, har inte varit där på fem
år men ändå kändes det som hem på något sätt. Det är märkligt det
där, att känna sig hemma på flera ställen. Att höra hemma i flera
länder. Jag lovade mig själv någon gång att aldrig åka som utbytesstudent
etc, för att jag redan tyckte att det var jobbigt nog med två länder att känna
tillhörighet till. Men så helt plötsligt har jag tre. Tre länder där något drar,
tre länder dit jag ständigt längtar när jag är därifrån. Det är en välsignelse
och en förbannelse på samma gång och är väldigt svårt att förklara för dem
som inte är i liknande situationer själva.
Nästa vecka är det URF vilket ska bli sjukt kul samtidigt som det ger mig en
Nästa vecka är det URF vilket ska bli sjukt kul samtidigt som det ger mig en
alldeles fruktansvärd ångest och stress, för att när det är URF är det NÄSTAN
min omtenta och jag kan i princip INGENTING. Om möjligt kan jag ÄNNU
mindre nu än vad jag kunde till förra tentan. Så det är pluggstress på hög
nivå, det är mycket jävlar anamma som ska till för att det här ska gå vägen.
Jävlar anamma är nog det jag haft allra minst av den här sommaren. Jag
har helt enkelt bara flytit med, låtit tiden ha sin gång. Har varken solat eller
badat särskilt mycket, inte hållit kontakt med vänner och inte festat särskilt
mycket heller. Det enda jag har gjort egentligen är väl att jogga och det är
inte med något speciellt mål utan mer för att kunna andas rent igen. Det
rensar både lungor och sinne. Annars har de mesta tankarna gått till jobbet,
vilket jag antar är både bra och dåligt. Dåligt eftersom det tyder på att jag
har svårt att koppla från och bra eftersom jag får erfarenhet och övning i att
koppla från. När jag är färdigutbildad kommer det ju vara ett måste. Jag
måste kunna lämna jobbet på jobbet, annars kommer mitt liv bli helt uppslukat
av det.
Jag tänkte på en sak idag, nämligen att jag faktiskt förstå folk som blir
arbetsnarkomaner. Jag har alltid tänkt att det är knäppa, överambitiösa
eller kontrollfreaks som blir det, men jag tror nog att det faktiskt bara
är människor som älskar sina jobb. Som vill göra sitt jobb jävligt bra och
som delvis lever för att få göra det bra. Som ger det onödigt mycket tid
och tanke på fritiden för att kunna känna att man åstadkommer något att
vara stolt över. Kanske för att man vill känna sig användbar, uppskattad.
Kanske för att det för vissa är det enda sättet att uppskatta sig själva, genom
att veta att de, trots allt annat som går fel, gör ett jävligt bra jobb.
Nästa vecka ska jag försöka slappna av med lite Pridefestival och lite
URF. Angelie ska bo hos mig i början av veckan (trots att jag jobbar)
och Isabell bor hos mig under URF. Det ska bli kul, vi ska till lena också
som jag inte träffat sedan i juni innan jag drog till england! :O (Helt galet
vad tiden går. Och hur lite jag har hunnit med under tiden. Haha.)
Det var allt för idag.
Kommentarer
Trackback
