kickilina

En sorglig dag. Farmors begravning. Alla låtarna gick jättebra
och jag blev överöst med komplimanger och beröm efteråt,
någon menade på att jag bär vidare farmors otroliga, milda 
vänliga utstrålning och det lär vara den finaste komplimangen
för året, trots att det just börjat. 

Det har gråtits ofantliga mängder idag, men när jag kom hem vid
halv fem var det slut på gråt. Det fanns inte mera kvar, och hjärtat
kändes lite lättare än igår. Begravningar är bra för själen, kom jag 
och en kompis överens om idag. Farmor hade ett långt liv, hon blev 
91 år gammal och fick åldras hela vägen tillsammans med farfar 
ständigt vid sin sida. Man ska minnas att sorgen är en "bieffekt" 
av upplevd kärlek och glädje av en annan människa. Det är ju 
egentligen ett gott tecken, att man haft någon som varit en så 
kär, att det gör ont när den är borta. Att älska någon så mycket 
och att glädjas av att ha någon, så mycket att det gör ont inuti 
när de försvinner ifrån en.
 
 
Hela den här dagen var bra för min själ. Faktiskt. 

Det kan vara så att jag har hittat någon. Det liksom pirrar inuti, i
magen och hela huvvet. SÅ har det inte känts inuti mig på väldigt
väldigt länge. Det känns rätt så.. Verkligt. Pirrigt ocn nytt och
spännande. Jättespännande.

Trots all sorg så somnar jag med ett leende på läpparna inatt.