och jag kände dina ögon den natten
de följde varje steg
de såg mig som någon annan
och jag kände mig som det
Och jag följde dig längst vägen den natten
så vuxen i din hand
men om en vän kan viska och ett löfte brista
går jag hellre hem
kvar i nåt jag lämnat
för längesen.
Idag var jag bjuden på dejt. Jag bangade.
Jag har bokat biljetter till sverige nu. 2-29e Augusti.
Beroende på hur mkt jag ska jobba hoppas jag hinna
iväg till finland en liten sväng iaf. Men jag hoppas på
att få jobba en del ändå. Ska bli så kul att se mina
små tanter igen. Åh vad jag tycker om dem.
Jag fäster mig så lätt vid människor, nästan allra helst
såna som det är osmart att fästa sig vid. Gamla
människor som snart kommer dö, kompisar som
ska flytta eller killar som bor i andra länder. Det
kanske är det omöjliga jag gillar på nåt sätt. Principen
att man inte vet vad man har innan man har förlorat
det, och en slags vilja att uppskatta så länge man
kan, suga ur varje droppe ur relationerna med
andra människor medans man kan. Sen deppa
förskräckligt mycket när det man visste skulle
hända har hänt. Varför jag gör såhär är oförståeligt.
Det är ju självplågeri egentligen. Fastän det inte är
menat som det från början. Äh. Jag gör mycket saker
jag inte förstår mig på själv. Haha.
Igår käkade vi middag på en italiensk restaurang och
sen gick vi ut på porterhouse. Eftersom juli är, från
och med i måndags efter oxegen, min nyktra månad
smuttade jag på cranberry juice men det var en riktigt
bra kväll ändå! Träffade en långdistanslöpare som var
en riktig filosof. Spännande. Människorna här är så..
random. Ibland undrar jag varför jag aldrig träffar
såna människor i uppsala. Är det för att de inte finns?
Eller för att de inte vill prata med mig? Eller för att jag
håller mig så till "de mina" att jag inte inser att det finns
andra slags människor även i min stad? Jani. Om det
fanns enkla svar till alla frågor. Jag vet bara att det är
kul. Det är spännande. Jag fick lyssna till ännu en livshistoria
i taxin på väg hem och jag älskar det. Det är fantastiskt. Taxi
chaufförerna är jämt så genuint intresserad av vem man är,
vad man gör här, vad man tycker om diverse saker, och sen
berättar de jämt en massa kul grejer från sina länder eller om
sina liv. Jag skulle kunna skriva en bok med allt jag hört i taxin
hem. Det kanske man borde fan.
de såg mig som någon annan
och jag kände mig som det
Och jag följde dig längst vägen den natten
så vuxen i din hand
men om en vän kan viska och ett löfte brista
går jag hellre hem
kvar i nåt jag lämnat
för längesen.
Idag var jag bjuden på dejt. Jag bangade.
Jag har bokat biljetter till sverige nu. 2-29e Augusti.
Beroende på hur mkt jag ska jobba hoppas jag hinna
iväg till finland en liten sväng iaf. Men jag hoppas på
att få jobba en del ändå. Ska bli så kul att se mina
små tanter igen. Åh vad jag tycker om dem.
Jag fäster mig så lätt vid människor, nästan allra helst
såna som det är osmart att fästa sig vid. Gamla
människor som snart kommer dö, kompisar som
ska flytta eller killar som bor i andra länder. Det
kanske är det omöjliga jag gillar på nåt sätt. Principen
att man inte vet vad man har innan man har förlorat
det, och en slags vilja att uppskatta så länge man
kan, suga ur varje droppe ur relationerna med
andra människor medans man kan. Sen deppa
förskräckligt mycket när det man visste skulle
hända har hänt. Varför jag gör såhär är oförståeligt.
Det är ju självplågeri egentligen. Fastän det inte är
menat som det från början. Äh. Jag gör mycket saker
jag inte förstår mig på själv. Haha.
Igår käkade vi middag på en italiensk restaurang och
sen gick vi ut på porterhouse. Eftersom juli är, från
och med i måndags efter oxegen, min nyktra månad
smuttade jag på cranberry juice men det var en riktigt
bra kväll ändå! Träffade en långdistanslöpare som var
en riktig filosof. Spännande. Människorna här är så..
random. Ibland undrar jag varför jag aldrig träffar
såna människor i uppsala. Är det för att de inte finns?
Eller för att de inte vill prata med mig? Eller för att jag
håller mig så till "de mina" att jag inte inser att det finns
andra slags människor även i min stad? Jani. Om det
fanns enkla svar till alla frågor. Jag vet bara att det är
kul. Det är spännande. Jag fick lyssna till ännu en livshistoria
i taxin på väg hem och jag älskar det. Det är fantastiskt. Taxi
chaufförerna är jämt så genuint intresserad av vem man är,
vad man gör här, vad man tycker om diverse saker, och sen
berättar de jämt en massa kul grejer från sina länder eller om
sina liv. Jag skulle kunna skriva en bok med allt jag hört i taxin
hem. Det kanske man borde fan.
Kommentarer
Postat av: i
DET ÄR JU PRECIS SÅ JAG OCKSÅ GÖR! varför? självplågeri, absolut, och kanske lite tävling. hur nära hinner jag egentligen komma den här personen på två veckor? hur positiv bild kan jag ge av mig själv för att den här personen ska känna som jag, att det är tråkigt när vi skiljs åt? kanske.
Trackback
