kickilina

the look in your eyes
like you could save me
but you won't even try
so tell me again
how everything will be alright 
 

Jag har packat första väskan och ska åka med den idag.
Pratar med Natalie på fb-chatten och kan nästan inte förstå
att jag klarat mig utan henne en hel månad här nu. Och så 
funderar jag även lite på hur tomt augusti kommer bli utan 
anja. och alexandra.
 
Det är som en annan sak. Vännerna här. De är inte barndomsvänner,
de är inte vänner som jag gått genom eld och vatten med, inte heller
några självklara vänskaper i människor som tänker exakt likadant
som jag. Alla vänner jag har här är väldigt olika från mig själv.
Det är Natalie som är lantis och säger flötig när hon menar att
hon känner sig skabbig. Det är Anja från arvidsjaur som är allt
annat än en tystlåten norrlänning. Det är Alexandra som på allvar
menar att skottkärra heter rullebör och som tycker att jag är sthlmare. 
Gabriella tror gott om alla människor och tar det oftast lugnt, varesig
hon är nykter eller inte. Chill liksom. Sara är den spontana snurresprätten
som flyttade till irland efter att ha träffat en irländsk kille i australien i en 
vecka (nu har hon bott här i tre år, med honom) Ken som är en riktig
machoman och som inte kan ha picknick för att det är gay. Jennie är nog
den enda som är lik mig egentligen. Hon pluggar till sjuksköterska precis
som jag ska i framtiden och så joggar hon och gör yoga, precis som jag. 
 
Iallafall. Det jag ville komma till var, att de här människorna är något
alldeles extra. Vi kommer alltid ha den här perioden i våra liv som
något gemensamt. Jag kommer alltid titta tillbaka på min tid i Dublin
och minnas kvällarna på Foggy Dew med Natalie, alla ikea-besök med
Anja. Och första gången jag körde en bil, Dereks bil, på portmarnocks
dart-parkering. Även Malin och Gavin är människor jag aldrig kommer
att glömma, de kommer förhoppningsvis finnas med i ett hörn av mitt
liv, livet ut. 
 
Det är fantastiska människor jag får dela den här tiden med,
var och en stark och speciell på sitt sätt. Var och en gör min
tid här i Dublin snäppet bättre och alla sätter varsina fotavtryck
i min personlighet.

Särskilt två vänner som jag har träffat här, har ändrat mitt
sett att se världen litegrann. Anja och Natalie fascinerar mig
något fantastiskt. Att jag kan tycka så mkt om två människor
som är allt jag inte är och så fullständigt olika från varandra.
Ni är den största orsaken till att jag blir kvar i höst.
Tänkte att det kanske kunde vara kul att veta.
<3