kickilina

just like you put a fire in the tree 
 
 
Jag har kommit ikapp alla grey's anatomy, desperate housewives
och one tree hill -avsnitt sedan i tisdags. mkt tid i sängen med andra
ord. idag var jag hos doktorn. det var en udda upplevelse. mitt första
(och förhoppningsvis sista) läkarbesök på irland. det började med
att jag fick anmäla mig hos några som krånglade skitlänge med mitt
european health insurance card (först sa de att det inte gällde om
man inte är turist osv..) och sen fick jag sätta mig ner och vänta en
timme i ett rum fullt med mjukisbyx-klädda människor (ungefär som
på luasen, bara att nu var 99% iklädda mjukisar istället för kanske 70%)
som nös och hostade.

hela rummet var som en mardröm. tre ungar sprang runt på golvet, en
mamma skällde konstant på en av ungarna och alla andra undrade vems
jävla ungar de två andra var. en tv stod på i hörnet och jag tror att mumlet
som hördes ur högtalarna i taket var tvljudet, men är inte helt säker. elementet
bakom min rygg (satte mig längst bak i hörnet) pep sådär tyst att det nästan inte
hördes fast ändå hördes tillräckligt för att vara irriterande. som pricken över i:t så
var det nåt som brummade HÖGT i bakgrunden hela tiden, jag tror att det kan ha
vart nån ventilation eller liknande. en mardrömslik timme hade jag iaf.

då och då ropades namn upp i högtalarna. mr mckenzie to dr macnalun,
mrs o'donolly to dr macnalun, ms ellen donoghue to dr macnalun.
ja. flera stycken. till samma doktor. på samma gång. jag var mycket skeptisk.
när mitt namn väl ropades ut lyssnade jag såklart inte det minsta på vilken doktor
jag skulle till, jag gick bara in i gången till vänster där jag sett alla andra gå in. eh.
där var det som labyrint. det fanns en korridor till höger och en till vänster.
jag chansade på höger för den var längre. sen fanns det två vägar till att välja på.
då sa mannen bakom mig att fortsätta rakt fram. han skulle tydligen till samma
doktor och hade blivit uppropad precis efter mig. när vi kom fram till dörren med
rätt doktor-namn på satte vi oss på stolarna som var utanför. utanför varje doktor
fanns det nämligen fem stolar att vänta i. så man blev alltså uppropad trots att det
inte var ens tur än, utan man fick vänta medans doktorn kollade på x antal patienter
först. jag var dock först och behövde inte vänta.

fick komma in till doktorn som jag tror var indisk. han var jättekonstig,
presenterade inte sig själv, tog inte i hand. han sa åt mig att sitta och
frågade vad jag hette, när jag var född, samt om jag varit på just den
kliniken förut. sen frågade han vad det var för fel på mig och när jag
just skulle börja förklara fick jag en host attack. sen sa jag.. eh... that's
what's wrong. han sa ok och bad sin läkaraspirant lyssna på mina lungor
och kolla i min hals. medans han gjorde det så skrev läkaren ut ett recept
på antibiotika och hostmedicin. sen frågade han läkaraspiranten hur lungorna
lät, han sa bra och jag sa att det gör ont när jag tar djupa andetag men ingen
lyssnade. doktorn räckte fram receptet på antibiotika och hostmedicin och sa
tack och hej och jag gick därifrån och undrade om det som just hänt faktiskt
hade hänt eller om jag hade inbillat mig det hela. det verkade bara så himla
overkligt. det är fortfarande lite overkligt när jag tänker på det. 
 
Varför presenterade han inte sig själv? varför tog han inte i hand? varför var
han inte trevlig? varför frågade han inte hur länge jag har varit sjuk? varför
frågade han inte om jag hade haft feber? varför frågade han inte om jag haft
några andra problem, typ ont i halsen och sånt? varför frågade han inte om
jag har astma? varför frågade han inte om det gör ont när jag andas (vilket
det gör)?
är vi bortskämda i sverige som har läkare som faktiskt sätter sig in i varje
patients situation osv?
när jag gick därifrån (efter jag hämtat ut mina gratis (!) mediciner på apoteket
som ligger brevid) kände jag mig ganska.. illa till mods. jag vill inte äta antibiotika.
jag skulle vilja veta vad jag har. vad det är för fel. han sa ingenting. frågade ingenting.
kände mest att jag hade varit till besvär typ. och så hade de såklart stavat mitt namn
fel på receptionen. trots att jag bokstaverat det för dem. jävla idioter. 
 
jag mår iaf lite bättre. idag var gavin hemma. imorgon ska jag jobba igen.
tror det blir en hemmadag. hoppas på att alexander kommer sova länge så
att jag får sova länge också.