kickilina

and I can't do it
again



sådär skönt bitter. vart igång hela dan, skönt att
varva ner lite med bitter musik och vara lite bitter.
för övrigt har jag varit rätt bitter den senaste tiden,
på tal om det här med att inse vilka man saknar.
det är tråkigt. att sakna människor. att någon som
betytt så mycket inte längre har en plats och att inte
ha någon plats hos den personen. och man undrar om
man finns där, på något hörn, men inser snart att
man inte förtjänar det egentligen. när jag skriver
man så menar jag jag.


vaknade halv åtta, fick en bäbis i famnen. trött som fan.
lät honom sitta på sängen och pilla med diverse grejer
(denne bäbis gillar pillerburkar och deodoranter mer än
vanliga leksaker) dagen till ära (eh?) fick han till och
med leka med min svenska mobil. det är ändå aldrig
någon som hör av sig till den. (tack för alla obefintliga
sms, YOU BASTARDS)

klockan tio begav vi oss till playgroupen, som dagen till
ära (igen?) var utan sång- och lekledare, som jag förstod
det handlade det om en strejk av något slag. men leksakerna
var framme och barnen lekte på som vanligt ändå. alexander
ville äta böcker men mest sitta i mitt knä, han är inte så intresserad
av de andra barnen, men skrattar åt dem lite då och då. haha. han
skrattar åt allt och inget, det är fantastiskt.

gavins mamma som förra veckan sa att hon inte skulle komma
kom dit ändå, hon var på väg till sjukhuset för att kolla upp sin fot
(hon är benskör och fick en fraktur på foten i söndags när hon var
på promenad) men blev kall på vägen till sjukhuset och hängde med
oss istället. hon sa att hon egentligen inte har nån lust att gå till doktorn,
för man måste betala 100e för ett besök på akuten, och hon trodde sig
veta att de ändå bara kommer säga att det inte finns något att göra,
för det är inget benbrott som måste gipsas eller så. gavins mamma
är dessutom anti-vanlig medicin, så om hon får nåt recept använder
hon det ändå inte. hon typ äter vitlök och så istället, när hon blir sjuk.

efter playgroupen gick vi till marks&spencer och fikade. sen tog
jag och alexander luasen till stan. jag kände att jag hade blivit
galen om vi bara hade blivit hemma hela eftermiddan, som igår.
alexander sov två timmar så jag fick tid att shoppa lite, trots att
det här skulle vara min shoppingfria vecka... :/ blev en jättesöt
blå/naturvit-randig klänning/längre topp, en svart STOR men kort
t-shirt (snyggt att ha över en tajt svart klänning) samt en svart
läderväska och en blå sjal. fantastiskt. jag älskar henry street,
tur att jag inte bor närmre stan än såhär.

imorgon kommer kanske anette och gossarna hit, annars
åker vi nog ner på stan och hänger i parken med anjamaria
och kian, om vädret är fint :) i helgen är det pubhängande
på fredag och sen klubbande på lördag som gäller. lite tråkigt
att ken är i limerick. det blir jag och tjejerna bara tror jag.

kens kompisar här(han tycker typ inte om dem själv, men de
är bekanta från hans hemstad limerick och han känner typ inga
andra här) är helt dumma i huvvet. haha. de är roliga men SJUKA i huvvet.
I lördags tjatade de om att jag skulle haka på till deras hus efter festandet,
så att de fick mer publik till sin BROTTNING. (jodå, de hade bjudit in folk
på efterfest/brottningsmatch redan tidigare också, och folk dök tydligen upp
och såg på)
och hur gick detta till? jo, de två sjuka vännerna slogs ordentligt!
ken som dagen efter åkte dit för att hämta upp sin bil vittnade om
blodspår överallt i lägenheten (heltäckningsmatta = standard i
irländska hem) och inte nog med att de hade brottats, de hade
först slängt ner alla HÄFTSTIFT som fanns i huset och brottats
PÅ häftstiften. utan tröjor. den ena hade så ont i benet så han
inte kunde gå på hela följande dag.

ja. som sagt. sjuka. den ena är alltid är så full att han säger samma
sak hundra gånger, och den andra hade med sig en gosedjurs-råtta
till krogen (för att få se hur folk reagerade på en råtta på golvet liksom)
första gången jag såg honom.
samt att han dumpade sin flickvän sedan 4 år, för att hon ville gifta sig och
sånt, men han ville bara supa och inte alls växa upp. båda tar tydligen
semester ibland, mitt i terminen, bara för att kunna supa så många dagar i
rad som möjligt och hänga på krogar dygnet runt. den förstnämnda sover
aldrig på helgen, utan börjar dricka fredag efter jobbet, och slutar inte förens
söndag eftermiddag. bra där.

jodå. irländare är ett folkslag för sig, det är det ingen tvekan om.