kickilina

igår vaknade jag klockan nio, efter endast knappa fem
timmars sömn (var ute med niina och hennes kompis
saara, kom hem runt fyra på morgonen) och gjorde i
ordning mig. vid elva åkte vi, dvs jag och malin, för
hon skjutsade mig till flygplatsen.

väl på flygplatsen inser jag att jag glömt mobilen
(den irländska) på sängen hemma i dublin. tråkigt.
nåväl. flög med anjamaria och en kompis till henne,
och vi hade riktigt kul på flyget faktiskt. :) sen åkte
jag och anjamaria bussen tillsammans till sthlm, då
kollade vi på vänner hela vägen typ.

anjamaria hade megaångest över att behöva åka
(eller fara, som hon säger) upp till arvidsjaur för
att fira första julen där på tre år. i mörkret och allt.
3h ljus om dan, JAG FÖRSTÅR HENNE. hon har
nämligen bott i usa i två år innan hon flyttade
till irland. det smittade av sig lite om jag ska vara ärlig,
det kändes inte helt kul att behöva gå i halkan i kilklackarna
och tanken på det sega mörkret gör väl ingen glad!

jag kunde iaf ringa min pappa från hennes mobil, så han
visste ungefär när hanskulle hämta upp mig från tågstationen.
megaglad blev jag när jag såg honom! sen åkte vi hem och
jag umgicks med familjen hela kvällen, eller ja, så länge som
jag orkade vara vaken. jag hade nämligen feber igårkväll och
mådde inge vidare.

imorse hade jag också feber. men hängde på rackarberget
hela dan ändå. kollade på Ensam hemma och Sunes jul,
två klockrena julklassiker! sen, efter att ha insett att
uppsalas minusgrader känns MINDRE kalla än Dublins
få och påtagligt fuktiga plusgrader, tog jag bussen hem.
pratade lite med emelie, något jag gjorde även igårkväll
och saknat otroligt medans jag var borta. just det här att
kunna höras när man vill hur man vill. det är bra.
det är mkt bra. det är socker för min själ. det är trygghet
i en ask.


till och från längtar jag dock faktiskt tillbaka till dublin, redan.
kanske för att det fortfarande är spännande, kanske för
att det just börjat kännas som hem när jag åkte igen.
men men. om två veckor är jag tillbaka och jag är ganska
övertygad om att jag kommer gråta på flyget från sverige,
eftersom jag inte vet exakt när jag kommer komma tillbaka
hit igen. det känns redan nu lite svårt faktiskt. vore enklare
om man hade en tidsram, eller att man visste att någon ändå
kommer och hälsar på jättesnart. men nej. jag har ingen tidsplan.
mamma och pappa kommer kanske i aprill. jag ber och bönar till
Gud om att jag får komma hem till uppsala över valborg, men det
är ännu inte klart. det enda som är klart är att malin INTE får ledigt,
så det hänger på om Gavin får ledigt. HOPPAS HOPPAS HOPPAS.
(vad fan gör man annars!? hur ska jag överleva att inte få vara hemma
på valborg!? jag vet faktiskt inte. jag är ärligt rätt nervös inför detta.
OM jag inte får komma hem över valborg kommer jag nog seriöst
ligga hemma och gråta hela dagen. shit. jag VILL vara i Uppsala på valborg.)

nåväl. imorgon blir det lite julshopping, och fika på stan. på tisdag
har mamma organiserat en riktig familjekväll. min bror+flickvän
och moster+man ska komma hit och vi ska basta, äta gröt och
dricka glögg osv. blir nog mysigt.

på onsd em ska jag träffa isabell som kommer hem från oslo, längtar!
vi ska även festa tillsammans på juldagen. blir kul! förhoppningsvis i
hennes systers lägenhet, bara vi två. har klart potential att bli en tiptopkväll!
alla andra ska ju också ut så man träffar ju resten på stan sen ändå. ska
verkligen bli kul att få lite quality time med min favorit-isabell som jag inte
sett sedan jag var i oslo för över två månader sen. ibland känns det som
att ingen riktigt förstår mig som hon. det är svårt att förklara, men kul.



hoppas på att få en feberfri natt, det var verkligen jobbigt inatt.
fattar liksom inte, hur kan man ha feber när man inte är sjuk?
är liksom inte förkyld. har inte ont någonstans, är varken hostig
eller snuvig. men febrig. bara febrig. jättekonstigt verkligen.
det här blev långt. vad jobbigt. nu skriver jag inte på några dagar. haha.