kickilina

du säger väl till



åh. jag vill bara gråta igen. faktiskt. alexander var bra på
förmiddan, och efter lunchen gick vi till parken en stund.
han fick gunga lite och leka i en båt/rymdraket eller vad
fan det skulle föreställa. sen gick vi hem och han fick sova
lite och efter det har han bara varit painintheass. skitjobbig.
jag, som redan är trött som fan på att stryka runt huset hela
dagarna (fjärde dagen i sträck som jag bara är hemma!) orkar
liksom inte med när han blir så. usch. humöret är botten. när
malin kom hem sa jag bara äntligen och så sa jag att jag hade
en skypedejt med en kompis så jag var tvungen att gå. hon
frågade om alexander hade varit jobbig och jag svarade bara
ja. jättejobbig. sen gick jag. förmodligen kommer hon komma
upp och knacka på min dörr och fråga hur det är snart.
jag orkar liksom inte.

jag vill bara hem idag. jag vill leva MITT liv och jag vill kunna
göra exakt som jag vill när jag vill. ibland tror jag att au pair-jobbet
passar bättre för dem som aldrig flyttat hemifrån förr. då är man van
att anpassa sig. det är inte jag. jag är van att vara själv, att diska
när jag vill, att ta långa duschar mitt i natten, att äta sånt jag
lagat själv, när jag vill, framför några avsnitt vänner på datorn.
inte ha långa 'hur var din dag' konversationer osv. käkade middag
innan malin kom hem idag, skönt. sa det också, så jag slipper käka
middag med dem. det är inte så att jag inte tycker om det, oftast
tycker jag att det är trevligt och det får mig att känna mig som en
fullvärdig familjemedlem. men jag kan inte gå när jag vill och ibland
känns det som att jag är fängslad till bordet. som att vara bortbjuden
på middag typ, fast varje dag. jag kan inte säga till om min kycklingbit
är rosa och jag kan inte försvinna upp på mitt rum hur som helst.
det här är inget de har sagt, utan det är mest en känsla jag har. förmodligen
ganska oprovocerad. men både malin och gavin är så artiga, om någon går
från bordet innan alla är färdiga säger de jämt 'will you excuse me for a
moment please?' och sen går de och tar telefonsamtalet eller vad det kan
vara. hur säger man att man inte orkar sitta kvar längre? med några som
äter som sengångare?
shit vad jag har I-landsproblem, jag vet. jag borde fan växa upp.

anette ville ha med mig på en spelning och jag ville verkligen gå. men sen
när malin kom hem halv sex istället för halv fem (ja, det är sagt att hon
ska komma vid halv fem men hittills har hon inte kommit innan kvart
över fem en enda gång tror jag..) så blev jag bara så trött att jag inte
orkar ta mig någonstans. det vore bra att komma ut ur huset, men jag
sparar energin och kryar på mig lite extra (fortfarande lite febrig och så)
inför imorgon istället. då ska jag, anette och anni på stan. jag ska se om
jag kan hitta en gask-klänning, för på nyår ska ju jag och angelie på
nyårsgask som sagt! ska bli kul!!


vet inte riktigt vad jag ska göra hela kvällen. orkar inte spela guitar hero
och känner inte riktigt för att spela piano. kanske blir några avsnitt
desperate housewives i sängen. känner mig verkligen inte kry, vilket
förmodligen är en bidragande anledning till att jag är så sur och trött.

på fredag ska jag hämta ut malins och gavins julklapp och sen på kvällen
ska jag och niina ut, det är hennes sista helg, ever, i dublin. tråkigt. men
det ska bli kul. på lördag flyger jag hem. då ska jag krama på mamma
och pappa och gosa med katten och sen festa med viktor och moa bland
andra, blir fantastiskt. himla kul att moa också är tillbaka över julen.
på söndag har jag en dejt ;) och sen ska jag leka med mallan, och
sen förhoppningsvis åka pulka med karin (+fler kanske?) åh.
jag är helt excited över att komma hem. smörjer in mig med
brun utan sol helt frenetiskt, noppar ögonbrynen, ska färga
dem imorgon och ögonfransarna också, rakade benen idag. snart
är jag fräsch och redo för att komma hem till kylan. imorgon ska
jag nog köpa en mössa btw, min levi's mössa är fan svinkall,
den hjälper ju inte ett skit.

hoppas ni mår bra. ciao.