bam bam
ser just på beyoncés bday-dvd. (eller ser är en överdrift, den
är på i bakgrunden.) Nyss slank bam bam (toots & the maytals
eller sister nancy, beroende på vem man frågar) in emellan låtarna,
inte hela låten men en liten snutt. vad underbart. en annan sak jag
gillar med henne är att hon endast har kvinnliga musiker på scenen,
och låter ett gäng asheta män stå för en stor del av dansen. yummie.
iallafall. Ett rejält parti tennis och sedan lite fotbolls-lirande med
ett gäng random irländska män (svårtförståelig dialekt här ute i
lucan!) fick upp mitt humör rejält. jag orkar inte panika över framtiden
just nu. Jag söker nog sjuksköterske-utbildningen. Var återstår att se.
Grundtanken är att kanske ändå åka hit och söka jobb på hp efter jul,
och sen bestämma mig efter jag vet, om jag överhuvudtaget kan få tag
på ett hyfsat jobb till våren, och hur motiverad jag är till att börja plugga
(samt säker på om jag gör rätt val) kommer ju såklart få vara de största
bestämmande faktorerna.. Och hur jag trivs här. Men jag tvivlar på att
jag stannar här, i min nuvarande värdfamilj, längre än till julen.
Idag jag har, cian, sofie och laura hängt i pheonix park. laura och cian
lekte så fint så, jag och sofie mest chillade. ibland är det här jobbet
alltbra nice alltså! Laura var super excited för det var första gången
hon åkte buss i hela sitt liv.
Och imorgon ska jag göra slut på kärleken. Eller kärleken och
kärleken. Det har ju mest varit lek, inte så mkt kär, om man
ska vara ärlig och se subjektivt på det hela. Jag kommer sakna
honom, men att gå runt och vara tillsammans när man inte är
kära, det är ju bara idiotiskt.
and I would put you on a plane
let you come back when you've learnt
not to take the one I love
not to take the one
I love
Konstant ångest. Ärligt. Konstant ångest över om det är dags
eller inte dags, att börja plugga efter jul. Dags eller inte dags,
att åka ifrån Dublin. Plugga(och, herregud; VAD ISÅFALL!?!?)?
Jobba? Dublin? Oslo? Uppsala? Umeå? Lund?
Det var som att en sten föll från mitt bröst när jag och sofie
yogade idag. Det är få saker som kan få mig att må så bra,
som yoga. Och att jogga. Fotboll ska det börjas på snart också!
Och att sjunga i kör vilket btw är något jag borde kolla upp snarast.
Jag måste börja sjunga igen, det är som att något stort
saknas från mitt liv och det är tamejfan att sjunga i kör.
helst en riktigt stor en. eller stor eller liten spelar ingen roll.
men den ska vara någorlunda bra, och inte vara en katolsk
kyrkokör. Jag vill ha utmaning, och gemenskap i sången.
Roligt och utmanande. Kanske stå på en stor scen inför en
massa folk. (Gud vad jag saknar DeVisa.)
I fredags bjöd Jennie över mig och Sofie på middag och vin
hos henne. Vi blev lite överambitiösa i vinaffären på vägen
dit och efter hundra års velande dök vi till slut upp utanför
jennies dörr med hela 4 flaskor vin och 2 liter smirnoff ice
och bacardi breezer. Haha. Need less to say!
Det blev en rolig kväll och vi slöt även upp med natalie, theresia,
alexandra och en norsk tjej som jag inte minns namnet på, och
gick på nattklubb. Nästa morgon vaknade vi hos jennie, kollade
lite grey's anatomy och på eftermiddan nån gång tog jag luasen
de få hållplatserna det är ut till tallaght, för att hälsa på mina favoriter.
Det blev en helkväll med the Walkers. Vi beställde pizza från pizzahut
och sen kollade vi på film. Men först pratade vi, såklart. Massor.
Både jag och gav somnade typ fem min in på filmen. Som vanligt
då. Malin väckte mig efter nån halvtimme och sa att hon bäddat
"min" säng åt mig, i "mitt" rum. alltså FIN ELLER VAD?? Jag gick
upp, halvt sovandes fortfarande, för att upptäcka att människan
(eller ska man säga ängeln??) till och med satt på madrassvärmen
åt mig, så min säng var varm och skön när jag kom upp! Jag blev
helt emotional och grät som ett litet barn.
Det var sorgligt att sova i mitt gamla rum. Det är helt tomt nu,
det är ingenting på väggarna och byrån och garderoben är helt tom.
Det är underbart att jag får komma tillbaka och sova över när jag
vill, och när de pratar om rummet är det "kristin's room" och inget
annat. Fint. Det gör nästan lite ont i mig att ens tänka på att någon
annan ska ta min plats sen, när malin börjar jobba igen och de
behöver en ny au pair. Alexander kommer ju alltid vara min bäbis.
(Lite sina föräldrars också kanske) Jag vet inte hur jag kommer
att känna när någon annan ska komma och ta över "mitt" rum
och mina fina malin & gavin. Men det behöver jag inte tänka på nu.
Hur som helst. I söndags åkte jag, malin och barnen till en
lekplats en stund och sen fikade jag en stund med natalie,
för att senare, traditionsenligt, avsluta söndagskvällen på
foggy dew, där någon idiot för omväxlings skull bestämde
sig för att trampa sönder min (och natalies och alexandras!) häl.
ONT. Jag blev arg och skällde på tjejen. Men hon kunde inte engelska.
Justja, i torsdags var det ARTHUR'S DAY också, det firade vi
såklart. Gav och hans kompisar festade med oss en stund. Kul!
Nu är jag för trött. Mer uppdatering får vänta, ni får hållas ;)
Natti natti.
I never planned to hurt you
didn't want to see you cry
Det känns jobbigt nu. Det är inte längre bara spökandet i huset
(har vaknat varje morgon klockan 05.30 av nåt jävla oljud från
övervåningen där det inte bor nån) och reglerna i huset som stör mig.
Jag kan inte sova för att jag ligger uppe och grubblar på politik.
Jag vet att jag inte borde oroa mig och att allt såklart kommer
gå bra och bli bra för mig hur som helst, för saker fixar sig alltid.
Men jag hade hoppats på ett regeringsbyte. Som bekant. Och det
har inte hänt och nu är sverige i en nästintill katastrof-situation med
SD som någonslags vågmästare, precis sådär som det inte fick bli.
Jag orkar inte gå in djupare på vad jag tycker om hela situationen,
för det tror jag redan är rätt så klart. "studenterna kan glädja sig åt
500kr extra i lånedelen från csn" TACK GUD. för att LÅNA pengar och
att skuldsätta sig i tidig ålder är ju det alla studenter drömmer om?
Jajja. Det är inte bara politiken och spökena/husknarringarna som är
emot mig. Jag har varit sjuk sedan förra veckan och idag har jag så
gott som tappat rösten. Halsontet som gick över för några dagar sedan
är nu tillbaka, som en följd av att jag pratat trots att jag nog borde
hållt tyst pga röstens skull. Jag och Derek gjorde slut igår men blev
snabbt tillsammans igen. Eller inte tillsammans. Men halvt. Vi ska ta
några dagar och tänka över saker och ting och jag vet att han hoppas
på att vi ska bli tillsammans igen och själv vet jag inte riktigt vad jag
vill. Att vara tillsammans var nog ingen hit ändå.
Jag behöver någon som brinner såsom jag. Någon som vill engagera
sig, göra skillnad, utvecklas, bli bättre, sprida glädje... Någon som förstår
mitt intresse i politik och jämlikhetsfrågor, ja faktiskt kort och gott någon
som brinner precis som jag.
Jag orkar inte skriva mer. Min hals gör så jävla ont. Dagens ros går
till sara som köpte mig en overall-pyamas (alltså helkropps, inklusive
fötter) från penneys förra veckan. En leopardmönstrad i fleece.
Den ska jag hoppa i nu och sätta på några avsnitt vänner och
somna i lugn och ro. Imorgon ska vi fira brianas (jättegullig irländsk
tjej som sofie kände från början) födelsedag och gå ut, hon gillar
dubstep och föreslog en sån onsdagsklubb, ska bli kul! Gillar att
jag hittat vänner som njuter av samma slags musik som jag gillar.
här kommer en liten bild från helgen i wexford!
alex ger gabi en spontan kram. fina människor :)
oh man...
sörjer sverigedemokraternas framgång och F!'s
ickeplacering i riksdan.
Vad i helvete hände, sverige?
Sen har jag funderat på en del andra grejer i helgen också,
så som att något här inte riktigt är som det borde vara och
att något nog måste göras nu. (nej, jag talar inte om det
faktum att barry kom hojtandes åt cian när han lekte med
lauras dockvagn häromdagen, att DOCKOR ÄR TILL FÖR
TJEJER och att han genast skulle sluta skjuta runt på en tjejig
barnvagn. Trots att även detta upprörde mig så till den milda
grad...) Men en annan sak. Och något ska göras snart. I veckan.
Herregud. Varför utsätter jag mig själv för såna här situationer?
Ni som känner mig vet vad jag snackar om. Det känns som att
en del av mig bara är en jävla sadist. Självsadist. Självdestruktiv, typ?
För jag försätter mig ibland i situationer som bara sårar mig och
andra. Varför gör jag så? Varför gör jag ibland saker bara för
att vara snäll och för att bli omtyckt? ÅHHHH. fan för mig, litegrann.
Mest FAN för sverige idag. Fan för Sverigedemokraterna.
Jävla bondtölpar, det finns ju ändå inga utlänningar där
ute på vischan där ni bor, varför oroa er för oss i stan?
Vi är belästa och har fattat att vi behöver utlänningar,
för vi ser dem varje dag. I arbete, i skola, dagis och äldreomsorg.
Varför är människor så rädda för det annorlunda, och varför i
hela friden är människor så säkra på att sverige och svenskar
är föredömliga på något(i extrema fall; alla..) sätt?? Usch.
Sverigedemokraternas hemsida gör mig mörkrädd. Det här
valet gör mig mörkrädd.
Vart ska man bosätta sig om man vill betala skatt? Vart ska
man bosätta sig om man vill ha gratis sjukvård, utbildning
och äldreomsorg?
För inte fan kommer då jag ha gratis äldreomsorg när
jag blir gammal, det är väl lika bra att börja spara till
den dagen redan nu.
Man kanske skulle skriva ett brev.
Hej jag är 22år gammal, tycker moderaterna att jag ska
börja pensionsspara nu? Tycker ni att jag ska sätta in en massa
pengar (som jag kommer spara på skatten jag slipper betala),
på ett konto som kan betala min sjukvård om jag blir sjuk, eller
i behov av äldreboende när jag blir äldre? Kanske det. Kanske
ska jag även börja spara pengar till mina (eventuellt) kommande
barns universitets-utbildningar, precis som man gör i USA, för
USA är väl enligt er ett föregångsland i ALLT. (Speciellt i politiken?)
Till skillnad från er, så har jag inga rika föräldrar, jag har inga hus
som ökar i värde som jag kan sälja när jag behöver pengar. Jag
har inte ens ett sparkonto med någon betydande summa pengar
på. Dessutom är jag ju (när jag flyttar tillbaka, förmodligen till
nästa sommar) arbetslös över sommarn innan jag börjar plugga.
Herregud. Arbetslös. ARBETSLÖS. En pest för världen, en börda
för sverige? Det är klart att man oroar sig, moderat styre i 8 år
i streck. Kan det nånsin leda till något bra, för en student som jag?
(Svar ifylles nere på kommentarer, tack.)
Rösta rödgrönt eller rosa. Do it. Do it now.
Jag orkar inte fyra år till med:
- en kulturminister som tycker att det är sunkigt med kultur.
- en biståndsminister som ogillar bistånd.
- en statsminister som ogillar staten.
- en jämställdhetsminister som inte är feminist.
- en skolminister som tycks tro att vissa barn är ...onda.
- en migrationsminister som inte följer FN:s flyktingkonvention
GO, GO, GOOO!!!
exakt det som moderaterna gor med sverige.
på löparbanan är konkurrens bra
http://www.youtube.com/watch?v=5UN8uFNC7Hc
något litet att tänka på, för er blåa som (mot förmodan?) läser min blogg:
http://www.newsmill.se/node/27981
http://slutpafesten.wordpress.com/2010/09/15/var-lugn-du-ar-inte-centerpartist/
http://fortfarandesamma.se/mer-information/
http://www.youtube.com/watch?v=g2TUkhWswcU
Gudrun, Gudrun, världens bästa Gudrun.
http://www.youtube.com/watch?v=-EeWO1tqYDU&feature=related
Ahhhh jag vill vara i Sverige just nu.
Jag vill vara engagerad,
jag vill brinna tillsammans!
Allt annat är lite i bakgrunden just nu,
allt jag gör är att läsa politik. Och jag
skulle kunna skriva en bok om alla feministiska
ändringar jag skulle göra i landet jag befinner mig
i, om jag bara kunde. Irland gör mig ledsen ibland.
Tidningarna vet inte vad de gör med folk. Föräldrarna
vet inte vad de gör mot sina barn.
På måndag ska jag köpa en docka åt Cian.
(Han har ingen men älskar lauras docka.)
Varför ska flickor öva på att vara mamma,
men inga pojkar på att vara pappa?
- - -
jag har det för övrigt fint. det är mkt att vänja sig vid men jobbet går bra och jag hittar på roliga grejer på fritiden. det är himla skönt att bo i ett område där jag inte längre är den enda au pairen :)
alla dessa bilder är från helgen:
Nothing can be done against the truth
no mather how we remain in denial
Ibland blir jag trött på mig själv. Jag blir trött på mig själv
för att jag kan bli arg och frustrerad på saker jag inte kan
förändra. Jag har ärvt denna förmåga/ovana av min mor
tror jag. Tillsammans kan vi skrika och klaga på allt möjligt
vi hör på nyheterna. Idag var jag arg för att jag vaknade mitt
i natten av att jag frös, samt nåt oljud från övervåningen. Det
är ingen som bor på övervåningen. Jag tänkte gå upp och se
efter vad det var som lät så djävulskt, men sen kom jag på att
det inte skulle gå, för att jag är för feg. Då blev jag arg igen.
När jag inte kunde somna om blev jag ännu argare och när
väckarklockan ringde halv åtta blev jag superarg, inte minst
för att jag dragit på mig nåt jävla halsont, nästäppa samt
visserligen lindrig men ändock, feber.
Dagen har fortsatt i en ilsken feberdimma och jag längtar
härifrån. Det är inte kul att ta hand om en treåring när man
är sjuk. Och så sa barry till mig (förmodligen för att derek var
över till halv elva igårkväll) att vardagsrum nummer två
minsann dugit åt deras föregående au pairer att umgås i när
de haft vänner över. "it's not that it's derek, I don't care who
you have over, but upstairs is a bit of a private zone" och det
är ju bara att acceptera. Jag bor med en familj och jag får leva
efter deras regler. Och vardagsrum nr 2 är stort, rymligt och
trevligt. Men ja, det är klart, att med febern, tröttheten och all
annan groende ilska idag, så blev jag såklart... lite arg.
Men jag sa bara yeah of course no problem.
Nyss kom jamie in och frågade om jag skulle med på hans hurlingmatch.
Jag hoppade in i duschen och skyndade mig halvhjärtat, men när jag
kom ut var det för sent. Lika bra det egentligen, men det hade faktiskt
varit kul att se. Men det kommer ju minst sagt fler chanser, det är match
typ varannan vecka och Gud vet hur länge jag blir här. Haha. Ikväll ska
jag ladda ner grey's anatomy, desperate housewives, one tree hill och
hipp hipp. Det blir en hemmakväll i mysets tecken. Men först: middag.
Det är alltid lika spännande att se vad som finns i kylskåpet, att bo
med två kockar har sannerligen sina fördelar!
politik. igen.
bara växt och växt. Jag ser så mkt skillnader och orättvisor
här, som vi ska vara glada över att vi inte har i sverige.
Jag blir upprörd, arg och ledsen, och trött på samma gång.
Men jag är samtidigt glad att jag har chansen att få se allt
det här, det gör mig starkare och rikare på erfarenhet, något
som jag kommer ha mycket användning av i hela mitt liv tror jag.
Det gör mig ledsen att ett land som ändå är ett EU-land,
och som är, eller iaf tror sig vara, ett modernt land, har
kommit så otroligt kort på vägen. Jag (och många med
mig) tror att det är katolicismen som håller tillbaka hela
landet. Kvinnornas frigörelse, självständighet etc, var finns
den? Det är sorgligt att se hur irländska kvinnor klär upp
sig när de ska ut. Inte bara för att det är fult och aningens
horigt och äckligt, utan mest för att killarna inte klär upp
sig det minsta. Jag och Derek har haft den här diskussionen
många gånger, enligt honom beror allt ju på att kvinnor
ÄLSKAR att klä upp sig, de tycker att det är så fruktansvärt
roligt att spendera 3-5 timmar på dusch, smink, brun-utan-sol,
kläder,skor och hår. Själv tycker han att han ju iaf gjort lite
effort genom att... Vad? Jo. Byta t-shirt två sekunder innan
han drar ut.
Utanför skolan när jag hämtar jamie är det 99% mammor
som står och väntar. Mammor med 1-4 till barn tätt intill sig.
Kanske en eller annan pappa tittar in på skolgården ibland,
men även detta får mig att undra: var är jämnställdheten?
Jag kollade på solsidan häromdan när den ena killen avslöjar
att de ska ha barn och den andra killen som redan är pappa
direkt frågar "jaha vad kul, när ska du vara pappaledig?"
Tänk om allt vore lika självklart här.
Gavin hade en himla tur som fick ta ut fyra veckors pappa-ledighet.
Man har rätt till en månad. På pappret. I verkligheten händer det ytterst
sällan. Sorgligt.
Om kvinnorna hade större rättigheter, till exempel om det INTE
kostade 1100 EURO per barn och månad för en dagisplats, så
skulle ju helt klart flera kunna jobba. Eller om det fanns möjlighet
för barnen att gå rakt till fritids efter skolan, som vi gjorde. Jag
och många kompisar med mig gick alltid på fritids till klockan fem,
och vi tyckte att det var skitkul. Där fick man leka med alla kompisar
och slappna av efter skoljobbet. Jag undrar om inte barnen här blir
lite ensamma på något sätt. Jamie går ju hem med mig och cian
varje dag efter skolan. Ibland stannar vi till i parken en stund,
och har han då tur är någon av hans klasskompisar där. När
jag var liten hängde man på kompisar hem om man inte gick
på fritids. Vi hade nästan jämt nån hos mig, eller så var jag
iväg och lekte. Här går det inte. När Jamies mamma kommer
hem klockan halv fyra börjar de med läxorna. Barnen blir ÖVERRÖSTA
med läxor. Jamie är åtta år och sitter med sina läxor varje eftermiddag
mellan halv fyra och klockan sex, typ. Sorgligt?
Jag är glad att mamman kommer hem halv fyra, hon jobbar heltid,
börjar klockan sju varje morgon. Utan mig i sitt hus skulle hela hushållet
falla i bitar. De flesta andra kvinnor i hennes situation arbetar deltid,
eller så är de arbetslösa (man får nästan mer pengar av att vara
arbetslös än att arbeta deltid, så vissa väljer det!!) för att kunna
ha någon som helst chans att hämta upp sina barn från skolan osv.
Var finns alla rättigheter, som för oss i sverige är så självklara?
Varför ska man räknas som familj och bli skattade/få bidrag som
just, familj. I många familjer kan mammorna aldrig unna sig något,
eftersom det är papporna som tjänar pengarna och bestämmer vad
de ska gå till. Med machokulturen som härskar här, är det viktigare
att ha en snygg och häftig bil, än att mamman till ens barn ska ha
rörelsefrihet (busspengar/egen bil) om dagarna då hon är hemma
med barnen. Hela systemet har en tendens att gynna papporna
och glömma bort mammorna. Man räknar med att en familj delar
100% lika på pengarna, något som jag upplever INTE riktigt händer
i alla fall..
Var finns barnomsorgen? Vem har råd med den? Det är mycket billigare
att ha au pair, än att ha sina barn på dagis. Mormödrar/farmödrar och
andra släktingar tvingas att dra sitt strå till stacken, och har man inga
sådana närvarande, så är det helt enkelt ett helvete att få ihop allt.
Var finns självständigheten och friheten för kvinnorna? One night stands
är rätt unheard of. För att irländska kvinnor är mindre kåta än svenska?
Nej. Det tror jag verkligen inte. Det är för att man blir stämplad. Det
är så sorgligt, men till och med i en storstad som dublin, blir KVINNOR
stämplade och får rykten om sig, om de upplevs som vad vi svenskar
nog snarare skulle kalla för sexuellt frigjorda, än slampiga.
Valfriheten. Friheten. Den lyser ibland med sin frånvaro, och det
gör mig ledsen. Men samtidigt glad över att jag har växt upp i ett
såpass jämnställt land, att jag, trots att jag ofta hatat att vara
tjej av diverse anledningar såsom utseende-pressen etc, ändå
har kunnat välja mkt mer än vad dessa tjejer kan.
Jag som svensk tjej kan skapa mig ett liv som självständig, stark
kvinna, medans man här förväntas ingå i en familj som ger en
stabilitet och trygghet. Jag har sagt det förr och jag kan säga
det hur många gånger som helst, att skatta personer som singlar,
även gifta människor, och ge bidrag efter varje individs behov
istället för att se till familjen, det är bra. Det ger både man och
kvinna självständighet. Hela ens värld faller då inte ihop om
man skulle separera en dag, man är och förblir en individ.
Som kvinna ska man inte behöva leva av någon annan.
Kvinnor och män SKA tjäna lika mycket och ha exakt samma
frihet i alla avseenden.
Jag har bokat biljett hem över julen. Vi ses om 110 dagar.
how I wish there was anything
unsaid to be told boy
Första veckan lider sakta men säkert mot sitt slut, och
det har gått bra. Det har varit aningen mer jobb än vad
jag trodde, att ta hand om 3åring är då sannerligen inte
"piece of cake" alla gånger... Det har bråkats och rivits
och syskonen har HOPPAT på varandra i soffan vid flera
tillfällen. Intressant. Så fort de känner mig bättre blir det
värre, har Siobhan vänligt förklarat för mig. Haha. Äh,
det här blir nog bra.
Jag har hängt lite med de två nya tjejerna, Sofie och Marie och
trivs redan jättebra med dem :) Det är kul. Så himla skönt att
ha folk som bor nära! När vi tar bussen från stan är jag den som
är hemma snabbast, så de följer mig i princip till dörren, (så
mamma och pappa, ni behöver inte oroa dig för mig om nätterna!) :)
Igår var vi ute. Det var jag, natalie, sofie, marie, en schweizisk
tjej som heter sara och en tysk tjej som heter isabell. Det var
kul! Idag är jag lite sliten. Sofie och Marie ska komma över och
kolla på film. Ikväll kommer Jennie och Natalie över, vi ska ha
myskväll för jag ska sitta barnvakt. (fast det är först klockan tio
typ, så ungarna kommer redan sova då :P) Mamma och pappa
håller på att boka biljetter till mig, så jag kan komma hem över
julen. 23e kommer jag! Jag har en biljett tillbaka också, den 2a
januari... Även om det är lite oklart hur våren kommer se ut
för mig. Jag har suttit och kikat på uppsala universitets hemsida,
funderar ju på sjuksköterske-utbildningen.. Det är bara det att
jag funderar på lärarutbildningen också och allt är himla grumligt
just nu, jag kan verkligen inte se klart! Vad ska jag göra!? ahhh.
Snart är det dags att poströsta också för oss som är här,
we're all very excited! Hoppas bara mina valsedlar från fi
hinner komma fram innan det är dags att skicka dem... :)
Sist men inte minst vill jag uppmana alla att RÖSTAAAAAAA. På valfritt
parti såklart, så länge det inte är på SD. Alla som INTE röstar, hjälper ju
egentligen sd att komma in i riksdan. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.
Och en sak till! Angelie jag saknar digggggg!
